tisdag 5 april 2016

En stilla undran

Då man absolut inte något inplanerat är det väckning ca 6:30. Då man ska iväg  till dagklubb är det megasovmorgon så käre pappefar får springa omkring som en galen galt o multitaska för att hinna få allt färdigt.

Ännutill då vi äntligen hade allt färdigt och bara va fem minuter försenade vägrade Edwin komma med utan sprang och gömde sig i lekstugan. Jag stoppade det äldre barnet i bilen, startade, tutade och började backa. Det resulterade i att det äldre barnet i bilen började skrika om att vi inte kan lämna minstingen medan minstingen kom springandes o skrek "lämna mig iiiinte". Endast 10 minuter försenade o med blodtrycket på 200 va vi framme dagklubben.

måndag 4 april 2016

7 månader senare

Jag började jobba igen 1.9 2015 så då va det slut på hemmapappalivet. Egentligen lite före det eftersom Linn va hemma under sommaren och är man två som delar på ansvaret är det ju semester.

Nu är jag hemmapappa några dagar då Linn är i Helsingfors på ärende samt morsvila. Mycket mycket välförtjänt. Minns att jag smet iväg (med lov) en helg till Åbo också under tiden som jag själv va hemma med barnen för att ladda batterierna lite. Det behövs ibland helt enkelt.

Nu känns det ändå som nåt helt annat att vara hemma själv med barnen. De är ju så stora nu. Agnes är 4 år och Edwin snart 2,5 år. De leker väldigt mycket tillsammans och nu börjar det bli vår också så man kan vara mycket ute. Idag har vi varit ute flera timmar. Skönt va det. Vi va hos fammos och umgicks halva dagen och sen badade vi bastu på kvällen Ungarna somnade på fem röda sekunder vid läggdags.

Det har heller inte varit ett enda bråk idag utan idel glada miner. Såhär skrev jag på facebook:

"Denna dag, fjärde april nådens år 2016, går till historien som dagen utan ett endaste slagsmål mellan ungarna och inte ens en liten perusraivare sen Edwin va typ 3 veckor gammal. Jeee!"

Lånar bilden av mamma (fammo)

måndag 31 augusti 2015

Dag 301

Idag är det sista dagen hemma med barnen och imorgon börjar vardagen med heltidsjobb igen. Bloggen stannade av efter att Linn också fick ledigt. Det va ju mest tiden hemma med barnen då jag va helt själv som jag ville skriva om. Kommer säkert att återkomma här ännu då jag hinner reflektera mera över allt som vi har hunnit med.

10 månader har gått. Det har både varit den bästa tiden i mitt liv och den tyngsta. Jag har lärt mig massor. Både om mig själv, mina barn och vad allt det innebär att vara ensam hemma med barnen. Jag har enorm respekt för alla mammor och pappor som stannar ensam hemma. Det är inget enkelt jobb. Jag hoppas också att den här tiden har gett mina barn mycket fint. Jag tror det. Kanske någon minnesbild finns kvar då de är mycket äldre. Åtminstone kan de läsa här om mina tankar och om allt som de och vi hittat på.

Jag tror att dessa 10 månader har gjort mig till en bättre pappa åt mina barn, en bättre man åt min fru och att jag blivit en rikare människa överlag. Jag är glad över att jag fick och tog chansen att stanna hemma. Om jag skulle stå inför samma beslut igen skulle jag inte tveka. Tack Agnes och Edwin för dessa fina månader tillsammans med er. Om ni läser detta i framtiden så hoppas jag ni vet att jag älskar er väldigt mycket!

söndag 21 juni 2015

Dag 232

Vi njuter för fullt av ledigheten. Sån otrolig lyx att vara två hemma. Barnen njuter, Linn njuter och jag njuter. Agnes brukar fråga glatt på morgonen "Ska du vara hemma idag också mamma?". Vi har inte så mycket måsten utan tar mest dagen som den kommer. Firar midsommar i Kållby med vänner. Spontanbesök till bondgårdar i Alahärmä och sommarställen i Oravais. Att sådant.

onsdag 10 juni 2015

Dag 221

Gjorde en lite comeback på jobbet och jobbade kväll+natt. Slutade sju på morgonen och kom hem så Linn kunde fara iväg på jobb. Vi avlöser varandra där hemma. Säger hej, skakar hand och tackar för samarbetet. Men snart är det semester. Linn jobbar endast några dagar till och sen är det sommarlov ända tills jag börjar jobba igen den första september. Det betyder att tiden ensam hemma med barnen snart är över och nu kan vi dela på ansvaret över sommaren. Det betyder att jag klarade dryga 7 månader. Alla är vid liv och alla har hälsan i behåll. Hurra för oss!

Nu blickar vi fram emot ett väldigt välförtjänt sommarlov!

fredag 5 juni 2015

Dag 216


En bild säger mera än tusen ord och berättar otaliga historier sägs det.

Kanske denna bild berättar om en trött hemmapappa som känner hur den sista orken tryter. Dryga sju månader hemma med barnen har tagit ut sin rätt. Trotsiga barn som ofta lyckas testa hans nerver till bristningsgränsen och alla dagliga rutiner och måsten som hopar sig och aldrig tar slut.

Kanske bilden visar en pappa som har konstant dåligt samvete för att han upplever att han inte orkar så bra som han vill. Han får skuldkänslor för att han ibland höjer rösten eller för att han kan säga saker som han inte borde och ångrar sig.

Bilden kan också visa en 1,5 åring som vill så mycket att det ibland går överstyr. Hur tungt det kan bli då gränserna kommer emot fastän man vill pröva och bevisa att man kan. Hur svårt det kan bli då orden inte räcker till för att säga det man vill och frustrationen som uppstår då ingen förstår.

Eventuellt ser vi ett utmattat barn som kapitulerat efter ett 35 minuters trotsutbrott. En dryg halv timme av skrik, gråt, frustration och stampande i golvet är tungt och påfrestande. Ingenting barnets pappa försökte göra va bra och barnet måste helt enkelt bara få utlopp för sin frustration. Till slut slutade gråten och längtan efter att bara få vara nära infann sig. Barnet böjde sig fram och lade sig på sin pappa, pustade ut och kände lugnet inom sig.

En bild som visar hur bra det ändå är att vara hemma. Trots alla utmaningar och svåra känslor det kan ge ibland. Till slut blir det ändå som på bilden. Lugn och närhet. Fastän pappan ibland önskar att han befann sig ensam någonstans långt borta. Ändå skulle han absolut inte vara någon annanstans.

Det är inte första och absolut inte sista gången något av barnen är arga på mig. Jag hoppas ändå att de alltid vill och känner att de kan komma och krama om mig då det känns bättre.

fredag 29 maj 2015

Dag 209

Idag har vi hunnit med mycket. Vi förde Linns frukostsmörgåsar och lunch till hennes jobb eftersom hon hade glömt dem hemma. Där fick jag även visa upp mig för hennes 20 kolleger som satt i ett 4 kvadrats kafferum och sa kollektivt "Heeeeeej". Jag borde ha fixat frisyren före.

Sen åkte vi på kaffe och mellanmål till ABC utanför stan. Bästa beslutet ever. Nästan folktomt så ungarna fick leka av sig i lekhörnan. De lekte jätteduktigt. Agnes hjälpte Edwin att klättra upp i lekställningen och så rutschade de och lekte att de "kraschade" samt pussades genom nätet.