Kanske denna bild berättar om en trött hemmapappa som känner hur den sista orken tryter. Dryga sju månader hemma med barnen har tagit ut sin rätt. Trotsiga barn som ofta lyckas testa hans nerver till bristningsgränsen och alla dagliga rutiner och måsten som hopar sig och aldrig tar slut.
Kanske bilden visar en pappa som har konstant dåligt samvete för att han upplever att han inte orkar så bra som han vill. Han får skuldkänslor för att han ibland höjer rösten eller för att han kan säga saker som han inte borde och ångrar sig.
Bilden kan också visa en 1,5 åring som vill så mycket att det ibland går överstyr. Hur tungt det kan bli då gränserna kommer emot fastän man vill pröva och bevisa att man kan. Hur svårt det kan bli då orden inte räcker till för att säga det man vill och frustrationen som uppstår då ingen förstår.
Eventuellt ser vi ett utmattat barn som kapitulerat efter ett 35 minuters trotsutbrott. En dryg halv timme av skrik, gråt, frustration och stampande i golvet är tungt och påfrestande. Ingenting barnets pappa försökte göra va bra och barnet måste helt enkelt bara få utlopp för sin frustration. Till slut slutade gråten och längtan efter att bara få vara nära infann sig. Barnet böjde sig fram och lade sig på sin pappa, pustade ut och kände lugnet inom sig.
En bild som visar hur bra det ändå är att vara hemma. Trots alla utmaningar och svåra känslor det kan ge ibland. Till slut blir det ändå som på bilden. Lugn och närhet. Fastän pappan ibland önskar att han befann sig ensam någonstans långt borta. Ändå skulle han absolut inte vara någon annanstans.
Det är inte första och absolut inte sista gången något av barnen är arga på mig. Jag hoppas ändå att de alltid vill och känner att de kan komma och krama om mig då det känns bättre.
Och det är ju tur det; Så bra att Du kan sätta de gränser som behövs! Hur tufft det än kan vara. Men det är Livsnödvändigt!!! -
SvaraRadera