tisdag 12 maj 2015

Dag 193

Jag undrar om andras ungar också river ut allt ur skåp o lådor i takt till Arne Alligators julskiva eller om det gäller bara mina barn.

måndag 11 maj 2015

Dag 191

Edwin for ut i vagnen och sova efter en del om och men. Trodde han hade somnat redan när det sprakade till i babyalarmet. Jag tittade ut genom fönstret och såg hur han höll på att kravla sig ur sovsäcken. Han hade lyckats få upp baksidan och försökte krypa ut men hade fastnat halvvägs. Han dinglade som en halvt förlöst kalv utanför vagnen. Jag fick något bråttom med att springa ut. Nöjd va han också. Höhhö:ade förnöjt då jag lyfte upp honom i vagnen igen. Blir att börja spänna fast honom nu under dagsvilan. Sa jag redan att det är intensivt just nu?

fredag 8 maj 2015

Dag 188

Ibland slåss de och sen är de plötsligt bästa vänner. De kan sakna varandra om den ena är borta och de leker tillsammans allt oftare. Det är roligt att följa med hur deras syskonrelation utvecklas.

På bilden leker de tillsammans i Edwins säng. Fem sekunder efter att bilden trots va de slagsmål om ett kramdjur.

onsdag 6 maj 2015

Dag 186

Edwin vaknade redan kvart över fem idag. Det betyder att det va en ganska trött och krävande kille på förmiddagen som jag äntligen fick att somna ute i vagnen efter lite kämpande. Troligen blev han övertrött eller så va han fortfarande sur för dedär kottarna han inte fick släpa med sig in i huset. Nåväl, han brukar som sagt sova bra där ute trots hundskall, ljud från grannarnas husbygge eller roskisbilen.

Så idag kom vägskrapan.

Den skrapade långsamt och högljutt vägen några meter från där Edwin sover. Halleluja han sover vidare tänkte jag när åbäket hade åkt förbi. Nå tror ni inte att den börjar backa tillbaka då. Piiip piiip piiip ylade den samtidigt som den stånkade på. Hurra han sover ännu, tänkte jag. Men då parkerade den precis utanför oss. Bredvid vår ytterdörr med vagnen på trappan. Motorn igång dånandes på hög volym.
Jag blev helt galen och dansade en krigsdans och viftade med armarna i ren frustration vid fönstret. "Va hoppar du för?" undrade Agnes. "Nå det är nån babian som snart väcker lillebror där ute" svarade jag. "Nå du får hämta honom då" svarade hon. 5 sekunder senare vaknade lillebror. Tack till babianen med väghyveln för att du hjälpte till att visa var gränsen går för ljudvolymen då ungen ska sova.

tisdag 5 maj 2015

Dag 186

Ibland får man nog veta att man lever. Hittills har det varit en livlig morgon. Jag stekte bananplättar för brinnande livet åt två hungriga skrikiga väntande barn. De åt så snabbt att jag inte hann steka nya plättar vilket resulterade i mera protester. Sen lyckades Edwin slå upp såret i munnen (som han fick då han föll ur gungan häromdagen) så då va det stopp o bara famnen som gällde. Jag hann dricka en halv kaffekopp o äta en stackars smörgås. Sen ville han ha bort alla kläder o sprang iväg i endast blöja till lekrummet för att göra sina morgonbestyr, läs: kakka i lugn och ro. Agnes fick sen bråttom till wc och där skulle hon sitta och läsa Bamse. Då jag skulle byta på Edwin blev det livskris och skväk- samt sprattelfest. Det är inte så lätt att byta en tvåkilos nattblöja då. Dehär resulterade i att han lyckades sparka av sig blöjan. Det flög bajs över hela tamburen och han trampade i det då han sku springa iväg. Då fick jag försöka tvätta en skrikande nerbajsad unge i lavoaren samtidigt som jag ropade åt hunden att den int får komma o snaska upp buffén i rummet bredvid (Ja hundar äter skit). Allt detta samtidigt som Agnes ropar "fääääääädiiiiii" i allt högre tonart. Vid nåt skede där utbrast jag "Jesus hjälp mig" och då undrade Agnes om Jesus är påväg hit idag...

Nu är båda barnen rena och påklädda. Tamburen och wc:n är städad. Barnkanalen underhåller för tillfället medan pappefar ligger ner och laddar om nerverna. Glömde jag att säga att klockan inte ens är åtta?

Dag 185

Idag lagade vi köttbullar. Ifall Edwin har tutten i då han rör i bunken så äter han mindre rått kött. Agnes va noga med att de va hon som sku pressa vitlöken.

Dag 185

Varit en liten mental svacka eftersom Edwin varit sjuk och extra krävande samt Agnes visat upp trots i de stunder då sånt absolut inte behövs. Nu börjar vi vara uppe ur gropen igen och jobbar vidare.

Det är otroligt skönt där ute just nu och vi är massor ute. Idag hade vi utfärd till butiken och en lekpark. Sen hämtade vi mat från Asian Garden så papp int sku behöv laga nå för en gångs skull.