Dag 2

Morgonen och förmiddagen känns snäppet tyngre då det är x antal spring på natten pga mardrömmar och sen väckning 5:40. Som tur får vi strax besök som säkert livar upp trötta och sega Fellmanboys.

Dag 1

Vi firade vår första dag tillsammans med att besöka öppna dagklubben. Till skillnad från mitt arbete, där mitt namn ändå relativt känt inom kretsarna, så vid öppna dagklubben är jag "Linns karl" eller "Vidars pappa". Det är ändå två titlar jag gärna har!

Min oro för kaos och trötthet då vi skulle hämta stora barnen från skolan efteråt va obefogad. Allt gick hur bra som helst och sen sov lillkillen i 2 timmar. Han sover ännu faktiskt så får väl väcka honom snart för att undvika 1,5h nattningsrally ikväll.

Brottning på gång

Dag 1

Dag 1 började på bästa sätt då jag fick frågan "Pappa är du ijjitejad? " då jag va fokuserad på annat och inte svarade på Vidars fråga.

Hashtag blessed

Påbörjar sista veckan innan det är dags för mig att hänga upp jobbnycklarna för ett tag. Idag kom jag hem först efter klo 18 vilket gjorde att min utlovade utfärd till fammos odlinglott blev framskjuten. Det orsakade diverse livskriser bland de yngre familjemedlemmarna och till slut tog jag till det ultimata tricket: vi spela lite pokémon tillsammans! Friden lade sig i stugan och frun i huset sprang ut för att gräva ner ett o annat fruktträd vi hittade i Lepplax i söndags. Jag tog hand om kvällsrutinerna och det gick förvånansvärt bra. Då jag borstade tänderna på Vidar sa jag efteråt att han va jätteduktig. Då vände han sig om, log mot mig och sa "siitonge". Va säger du, frågade jag. Då upprepade han sig och Anges informerade mig vänligen om att han kallade mig skitunge...

Snart dags för 182 dagar

Förra gången va jag hemma 301 dagar och denna gång blir det 182 dagar. Egentligen va väl tanken att vi aldrig skulle komma till denna punkt i livet igen. Vi skulle liksom inte ha flera barn. Men så glömde man (nästan) bort alla sömnlösa nätter och skrifestraivare och här är vi nu med semi-sömnlösa nätter men UTAN skrikfestraivare. Så något mera på plus detta varv. Det är dock absolut sista gången. Lovar. På hedersord!

Får damma av denna gamla blogg med andra ord. Skriver mest för att dokumentera vardagen hemma eftersom man lätt glömmer bort hur det va. Dessutom är det roligt att gå tillbaka och läsa om små guldkorn samt även tillfällen då man önskat att man varit på en annan planet. Om dryga en vecka kör vi!

En stilla undran

Då man absolut inte något inplanerat är det väckning ca 6:30. Då man ska iväg  till dagklubb är det megasovmorgon så käre pappefar får springa omkring som en galen galt o multitaska för att hinna få allt färdigt.

Ännutill då vi äntligen hade allt färdigt och bara va fem minuter försenade vägrade Edwin komma med utan sprang och gömde sig i lekstugan. Jag stoppade det äldre barnet i bilen, startade, tutade och började backa. Det resulterade i att det äldre barnet i bilen började skrika om att vi inte kan lämna minstingen medan minstingen kom springandes o skrek "lämna mig iiiinte". Endast 10 minuter försenade o med blodtrycket på 200 va vi framme dagklubben.

7 månader senare

Jag började jobba igen 1.9 2015 så då va det slut på hemmapappalivet. Egentligen lite före det eftersom Linn va hemma under sommaren och är man två som delar på ansvaret är det ju semester.

Nu är jag hemmapappa några dagar då Linn är i Helsingfors på ärende samt morsvila. Mycket mycket välförtjänt. Minns att jag smet iväg (med lov) en helg till Åbo också under tiden som jag själv va hemma med barnen för att ladda batterierna lite. Det behövs ibland helt enkelt.

Nu känns det ändå som nåt helt annat att vara hemma själv med barnen. De är ju så stora nu. Agnes är 4 år och Edwin snart 2,5 år. De leker väldigt mycket tillsammans och nu börjar det bli vår också så man kan vara mycket ute. Idag har vi varit ute flera timmar. Skönt va det. Vi va hos fammos och umgicks halva dagen och sen badade vi bastu på kvällen Ungarna somnade på fem röda sekunder vid läggdags.

Det har heller inte varit ett enda bråk idag utan idel glada miner. Såhär skrev jag på facebook:

"Denna dag, fjärde april nådens år 2016, går till historien som dagen utan ett endaste slagsmål mellan ungarna och inte ens en liten perusraivare sen Edwin va typ 3 veckor gammal. Jeee!"

Lånar bilden av mamma (fammo)