Dag 301

Idag är det sista dagen hemma med barnen och imorgon börjar vardagen med heltidsjobb igen. Bloggen stannade av efter att Linn också fick ledigt. Det va ju mest tiden hemma med barnen då jag va helt själv som jag ville skriva om. Kommer säkert att återkomma här ännu då jag hinner reflektera mera över allt som vi har hunnit med.

10 månader har gått. Det har både varit den bästa tiden i mitt liv och den tyngsta. Jag har lärt mig massor. Både om mig själv, mina barn och vad allt det innebär att vara ensam hemma med barnen. Jag har enorm respekt för alla mammor och pappor som stannar ensam hemma. Det är inget enkelt jobb. Jag hoppas också att den här tiden har gett mina barn mycket fint. Jag tror det. Kanske någon minnesbild finns kvar då de är mycket äldre. Åtminstone kan de läsa här om mina tankar och om allt som de och vi hittat på.

Jag tror att dessa 10 månader har gjort mig till en bättre pappa åt mina barn, en bättre man åt min fru och att jag blivit en rikare människa överlag. Jag är glad över att jag fick och tog chansen att stanna hemma. Om jag skulle stå inför samma beslut igen skulle jag inte tveka. Tack Agnes och Edwin för dessa fina månader tillsammans med er. Om ni läser detta i framtiden så hoppas jag ni vet att jag älskar er väldigt mycket!

Dag 232

Vi njuter för fullt av ledigheten. Sån otrolig lyx att vara två hemma. Barnen njuter, Linn njuter och jag njuter. Agnes brukar fråga glatt på morgonen "Ska du vara hemma idag också mamma?". Vi har inte så mycket måsten utan tar mest dagen som den kommer. Firar midsommar i Kållby med vänner. Spontanbesök till bondgårdar i Alahärmä och sommarställen i Oravais. Att sådant.

Dag 221

Gjorde en lite comeback på jobbet och jobbade kväll+natt. Slutade sju på morgonen och kom hem så Linn kunde fara iväg på jobb. Vi avlöser varandra där hemma. Säger hej, skakar hand och tackar för samarbetet. Men snart är det semester. Linn jobbar endast några dagar till och sen är det sommarlov ända tills jag börjar jobba igen den första september. Det betyder att tiden ensam hemma med barnen snart är över och nu kan vi dela på ansvaret över sommaren. Det betyder att jag klarade dryga 7 månader. Alla är vid liv och alla har hälsan i behåll. Hurra för oss!

Nu blickar vi fram emot ett väldigt välförtjänt sommarlov!

Dag 216

En bild säger mera än tusen ord och berättar otaliga historier sägs det.

Kanske denna bild berättar om en trött hemmapappa som känner hur den sista orken tryter. Dryga sju månader hemma med barnen har tagit ut sin rätt. Trotsiga barn som ofta lyckas testa hans nerver till bristningsgränsen och alla dagliga rutiner och måsten som hopar sig och aldrig tar slut.

Kanske bilden visar en pappa som har konstant dåligt samvete för att han upplever att han inte orkar så bra som han vill. Han får skuldkänslor för att han ibland höjer rösten eller för att han kan säga saker som han inte borde och ångrar sig.

Bilden kan också visa en 1,5 åring som vill så mycket att det ibland går överstyr. Hur tungt det kan bli då gränserna kommer emot fastän man vill pröva och bevisa att man kan. Hur svårt det kan bli då orden inte räcker till för att säga det man vill och frustrationen som uppstår då ingen förstår.

Eventuellt ser vi ett utmattat barn som kapitulerat efter ett 35 minuters trotsutbrott. En dryg halv timme av skrik, gråt, frustration och stampande i golvet är tungt och påfrestande. Ingenting barnets pappa försökte göra va bra och barnet måste helt enkelt bara få utlopp för sin frustration. Till slut slutade gråten och längtan efter att bara få vara nära infann sig. Barnet böjde sig fram och lade sig på sin pappa, pustade ut och kände lugnet inom sig.

En bild som visar hur bra det ändå är att vara hemma. Trots alla utmaningar och svåra känslor det kan ge ibland. Till slut blir det ändå som på bilden. Lugn och närhet. Fastän pappan ibland önskar att han befann sig ensam någonstans långt borta. Ändå skulle han absolut inte vara någon annanstans.

Det är inte första och absolut inte sista gången något av barnen är arga på mig. Jag hoppas ändå att de alltid vill och känner att de kan komma och krama om mig då det känns bättre.

Dag 209

Idag har vi hunnit med mycket. Vi förde Linns frukostsmörgåsar och lunch till hennes jobb eftersom hon hade glömt dem hemma. Där fick jag även visa upp mig för hennes 20 kolleger som satt i ett 4 kvadrats kafferum och sa kollektivt "Heeeeeej". Jag borde ha fixat frisyren före.

Sen åkte vi på kaffe och mellanmål till ABC utanför stan. Bästa beslutet ever. Nästan folktomt så ungarna fick leka av sig i lekhörnan. De lekte jätteduktigt. Agnes hjälpte Edwin att klättra upp i lekställningen och så rutschade de och lekte att de "kraschade" samt pussades genom nätet.

Dag 207

Edwin sover en lång lur så vi passar på att läsa lite om babianer med röda rumpor, flodhästar som kakkar i vattnet o sprider dyngan genom att snurra med svansen och dyngbaggar som rullar kakkabollar. Ser någon ett genomgående tema här?

Angående apornas röda rumpor så funderar Agnes om de sku behöva smörjas med lite mitrosyl.

Dag 207

Regnigt idag vilket betyder inomhus eftersom alla familjecafér och öppna dagis tagit sommarlov. Som tur är pappefar smart och hittar på annat program. Vi började med att fixa en lunchlåda åt mor i huset som åkt iväg på jobb. Alla hjälptes åt och mest intressant va black-eyed bönorna vi hade lagt i blöt igår och kokade idag med vitlök och kryddor. Sen förde vi lunchlådan till sjukhuset där Linn jobbar och det va festligt. Tog faktiskt en stund innan Edwin märkte att det va mamma då hon hade jobbkläderna på.
Sen åkte vi iväg till Halpa-Halli där vi åt mellanmål på café och sen hade jag tänkt titta på nå jackor men den planen fick jag ganska snabbt ändra. Barnen tyckte att Halpa-Hallis klädavdelning va perfekt för att springa omkring som galna gaseller och leka kurragömma. Plus att Edwin klättrade upp på allt som de bara var möjligt att klättra på.
Istället åkte vi till djuraffären och tittade på fiskar, kaniner, gnagare och fåglar. Där tillbringade vi 15 intensiva minuter där Edwin hann både spy (kombination av mellanmål och springa som en galning) och så stoppade han ner handen i x antal akvarium och försökte fånga fiskar.
Sen for vi hem och åt. Nu sover Edwin, Agnes grejvilar och jag ligger som en padda i sängen och vilar mina sköra nerver.