Dag 24

Vi har väldigt mycket äpplen från Solbacka så vi testade fammos tork. Resultatet blev över förväntan och barnen äter äppelchipsen som godis.

Dag 24

Häromveckan tänkte jag vara smart och storhandla på 45 minuter medan Edwin spelade kantele vid musikhuset. Problemet va bara att jag gick till halpa-halli och lämnade bilen utanför after eight. Märkte misstaget först då jag kom kånkades med fyra smockfulla matkassar och blev tvungen att profylaxandas på halva vägen. 

Dag 12

Gårdagen va väldigt intensiv om jag får välja en mycket passande beskrivning. Efter att ha fått iväg en sur unge, en trött unge och en ännu tröttare fru på morgonen så for jag och Vidar och storhandlade till Lidl. Inte nog med det så for vi ännu på öppet dagis och hade väldigt trevligt. Efteråt hämtade vi stora barnen från skolan och sen va det dags för Vidars dagsvila. Stora barnen lovade dyrt och heligt att uppföra medan jag va ute och gick med Vidar i vagnen. Då jag kom in va det förstås skrik, vrål och ultimate fighting i vardagsrummet. Efter att ha lugnat ner situationen hann jag laga lunch åt mig själv innan Agnes klasskompis kom på besök. Sen for flickorna ut och lekte och Edwin fick spela lite spel. Då jag äntligen fick lägga mig ner på sängen och ta en liten lugn stund ringde Jehovas vittnen på dörren och undrade om jag tänkt på att framtiden kan bli bättre. 

Dag 11

Hörde när Edwin sjöng "Mamma Mia pitten kliar" åt Agnes och hennes kompis som va på besök. Sen hade jag en bestämd och lång utläggning om språkbruk och vad som är passande eller int. Sen visade det sig att han sjöng "Mamma Mia pizzeria". 

Dag 11

Vidar stod och tittade på idag då jag klädde på mig. Jag stod där, endast klädd som jag blev skapt. Vidar passade då på att kommentera min nakna lekamen. "Sån rumpa inte mamma vill ha. Köpa annan rumpa åt mamma från butiken". 

Dag 11

Som vårdledig behöver man aldrig vara ensam. Inte ens på wc. 

Dag 10

Idag är pappa trött men Vidar är pågång så vi besökte Folkhälsans familjecafe. Efter en seg start blev det bättre av att jag fick mera kaffe i mig. Vidar va väldigt nöjd med leksaker, mellanmål, målande och vänner. En positiv sak är också att han börjat rövblocka mindre barn istället för att klå upp dem då de vill ta "hans" leksaker. Plus också för alla andra trevliga föräldrar som va där! 

Dag 9

Otroligt hur det är väckning ca 6:10 på helgen men direkt på måndag då skola och vardag börjar får man släpa upp ALLA barnen senast 7:15 som sover så gott. 

Dag 5

Spenderar man sammanlagt 2,5h i bastun så får man förmiddagen att gå ganska snabbt. Simhallen är verkligen en hit. Efteråt är båda grabbarna ganska trötta och det är inte långt till skriket.. För båda två.

Dag 3

Första dagen med riktigt seg natt och morgon (gårdagen va söndagskola jämfört med idag). Första gången som Vidar riktigt protesterat att det är jag som är hemma och också stoppar om på natten. "inte pappa hemma, mamma hemma i pappa jobb" sa han på morgonen. Det gick ändå om snabbt och det va glada miner igen då vi fixade morgonmål.

Nu har också far i huset lite gladare med efter att han fått kaffe intravenöst.

Onsdag! Leta koma bara!

Dag 2

Morgonen och förmiddagen känns snäppet tyngre då det är x antal spring på natten pga mardrömmar och sen väckning 5:40. Som tur får vi strax besök som säkert livar upp trötta och sega Fellmanboys.

Dag 1

Vi firade vår första dag tillsammans med att besöka öppna dagklubben. Till skillnad från mitt arbete, där mitt namn ändå relativt känt inom kretsarna, så vid öppna dagklubben är jag "Linns karl" eller "Vidars pappa". Det är ändå två titlar jag gärna har!

Min oro för kaos och trötthet då vi skulle hämta stora barnen från skolan efteråt va obefogad. Allt gick hur bra som helst och sen sov lillkillen i 2 timmar. Han sover ännu faktiskt så får väl väcka honom snart för att undvika 1,5h nattningsrally ikväll.

Brottning på gång

Dag 1

Dag 1 började på bästa sätt då jag fick frågan "Pappa är du ijjitejad? " då jag va fokuserad på annat och inte svarade på Vidars fråga.

Hashtag blessed

Påbörjar sista veckan innan det är dags för mig att hänga upp jobbnycklarna för ett tag. Idag kom jag hem först efter klo 18 vilket gjorde att min utlovade utfärd till fammos odlinglott blev framskjuten. Det orsakade diverse livskriser bland de yngre familjemedlemmarna och till slut tog jag till det ultimata tricket: vi spela lite pokémon tillsammans! Friden lade sig i stugan och frun i huset sprang ut för att gräva ner ett o annat fruktträd vi hittade i Lepplax i söndags. Jag tog hand om kvällsrutinerna och det gick förvånansvärt bra. Då jag borstade tänderna på Vidar sa jag efteråt att han va jätteduktig. Då vände han sig om, log mot mig och sa "siitonge". Va säger du, frågade jag. Då upprepade han sig och Anges informerade mig vänligen om att han kallade mig skitunge...

Snart dags för 182 dagar

Förra gången va jag hemma 301 dagar och denna gång blir det 182 dagar. Egentligen va väl tanken att vi aldrig skulle komma till denna punkt i livet igen. Vi skulle liksom inte ha flera barn. Men så glömde man (nästan) bort alla sömnlösa nätter och skrifestraivare och här är vi nu med semi-sömnlösa nätter men UTAN skrikfestraivare. Så något mera på plus detta varv. Det är dock absolut sista gången. Lovar. På hedersord!

Får damma av denna gamla blogg med andra ord. Skriver mest för att dokumentera vardagen hemma eftersom man lätt glömmer bort hur det va. Dessutom är det roligt att gå tillbaka och läsa om små guldkorn samt även tillfällen då man önskat att man varit på en annan planet. Om dryga en vecka kör vi!

En stilla undran

Då man absolut inte något inplanerat är det väckning ca 6:30. Då man ska iväg  till dagklubb är det megasovmorgon så käre pappefar får springa omkring som en galen galt o multitaska för att hinna få allt färdigt.

Ännutill då vi äntligen hade allt färdigt och bara va fem minuter försenade vägrade Edwin komma med utan sprang och gömde sig i lekstugan. Jag stoppade det äldre barnet i bilen, startade, tutade och började backa. Det resulterade i att det äldre barnet i bilen började skrika om att vi inte kan lämna minstingen medan minstingen kom springandes o skrek "lämna mig iiiinte". Endast 10 minuter försenade o med blodtrycket på 200 va vi framme dagklubben.

7 månader senare

Jag började jobba igen 1.9 2015 så då va det slut på hemmapappalivet. Egentligen lite före det eftersom Linn va hemma under sommaren och är man två som delar på ansvaret är det ju semester.

Nu är jag hemmapappa några dagar då Linn är i Helsingfors på ärende samt morsvila. Mycket mycket välförtjänt. Minns att jag smet iväg (med lov) en helg till Åbo också under tiden som jag själv va hemma med barnen för att ladda batterierna lite. Det behövs ibland helt enkelt.

Nu känns det ändå som nåt helt annat att vara hemma själv med barnen. De är ju så stora nu. Agnes är 4 år och Edwin snart 2,5 år. De leker väldigt mycket tillsammans och nu börjar det bli vår också så man kan vara mycket ute. Idag har vi varit ute flera timmar. Skönt va det. Vi va hos fammos och umgicks halva dagen och sen badade vi bastu på kvällen Ungarna somnade på fem röda sekunder vid läggdags.

Det har heller inte varit ett enda bråk idag utan idel glada miner. Såhär skrev jag på facebook:

"Denna dag, fjärde april nådens år 2016, går till historien som dagen utan ett endaste slagsmål mellan ungarna och inte ens en liten perusraivare sen Edwin va typ 3 veckor gammal. Jeee!"

Lånar bilden av mamma (fammo)

Dag 301

Idag är det sista dagen hemma med barnen och imorgon börjar vardagen med heltidsjobb igen. Bloggen stannade av efter att Linn också fick ledigt. Det va ju mest tiden hemma med barnen då jag va helt själv som jag ville skriva om. Kommer säkert att återkomma här ännu då jag hinner reflektera mera över allt som vi har hunnit med.

10 månader har gått. Det har både varit den bästa tiden i mitt liv och den tyngsta. Jag har lärt mig massor. Både om mig själv, mina barn och vad allt det innebär att vara ensam hemma med barnen. Jag har enorm respekt för alla mammor och pappor som stannar ensam hemma. Det är inget enkelt jobb. Jag hoppas också att den här tiden har gett mina barn mycket fint. Jag tror det. Kanske någon minnesbild finns kvar då de är mycket äldre. Åtminstone kan de läsa här om mina tankar och om allt som de och vi hittat på.

Jag tror att dessa 10 månader har gjort mig till en bättre pappa åt mina barn, en bättre man åt min fru och att jag blivit en rikare människa överlag. Jag är glad över att jag fick och tog chansen att stanna hemma. Om jag skulle stå inför samma beslut igen skulle jag inte tveka. Tack Agnes och Edwin för dessa fina månader tillsammans med er. Om ni läser detta i framtiden så hoppas jag ni vet att jag älskar er väldigt mycket!

Dag 232

Vi njuter för fullt av ledigheten. Sån otrolig lyx att vara två hemma. Barnen njuter, Linn njuter och jag njuter. Agnes brukar fråga glatt på morgonen "Ska du vara hemma idag också mamma?". Vi har inte så mycket måsten utan tar mest dagen som den kommer. Firar midsommar i Kållby med vänner. Spontanbesök till bondgårdar i Alahärmä och sommarställen i Oravais. Att sådant.

Dag 221

Gjorde en lite comeback på jobbet och jobbade kväll+natt. Slutade sju på morgonen och kom hem så Linn kunde fara iväg på jobb. Vi avlöser varandra där hemma. Säger hej, skakar hand och tackar för samarbetet. Men snart är det semester. Linn jobbar endast några dagar till och sen är det sommarlov ända tills jag börjar jobba igen den första september. Det betyder att tiden ensam hemma med barnen snart är över och nu kan vi dela på ansvaret över sommaren. Det betyder att jag klarade dryga 7 månader. Alla är vid liv och alla har hälsan i behåll. Hurra för oss!

Nu blickar vi fram emot ett väldigt välförtjänt sommarlov!