Dag 301

Idag är det sista dagen hemma med barnen och imorgon börjar vardagen med heltidsjobb igen. Bloggen stannade av efter att Linn också fick ledigt. Det va ju mest tiden hemma med barnen då jag va helt själv som jag ville skriva om. Kommer säkert att återkomma här ännu då jag hinner reflektera mera över allt som vi har hunnit med.

10 månader har gått. Det har både varit den bästa tiden i mitt liv och den tyngsta. Jag har lärt mig massor. Både om mig själv, mina barn och vad allt det innebär att vara ensam hemma med barnen. Jag har enorm respekt för alla mammor och pappor som stannar ensam hemma. Det är inget enkelt jobb. Jag hoppas också att den här tiden har gett mina barn mycket fint. Jag tror det. Kanske någon minnesbild finns kvar då de är mycket äldre. Åtminstone kan de läsa här om mina tankar och om allt som de och vi hittat på.

Jag tror att dessa 10 månader har gjort mig till en bättre pappa åt mina barn, en bättre man åt min fru och att jag blivit en rikare människa överlag. Jag är glad över att jag fick och tog chansen att stanna hemma. Om jag skulle stå inför samma beslut igen skulle jag inte tveka. Tack Agnes och Edwin för dessa fina månader tillsammans med er. Om ni läser detta i framtiden så hoppas jag ni vet att jag älskar er väldigt mycket!

Dag 232

Vi njuter för fullt av ledigheten. Sån otrolig lyx att vara två hemma. Barnen njuter, Linn njuter och jag njuter. Agnes brukar fråga glatt på morgonen "Ska du vara hemma idag också mamma?". Vi har inte så mycket måsten utan tar mest dagen som den kommer. Firar midsommar i Kållby med vänner. Spontanbesök till bondgårdar i Alahärmä och sommarställen i Oravais. Att sådant.

Dag 221

Gjorde en lite comeback på jobbet och jobbade kväll+natt. Slutade sju på morgonen och kom hem så Linn kunde fara iväg på jobb. Vi avlöser varandra där hemma. Säger hej, skakar hand och tackar för samarbetet. Men snart är det semester. Linn jobbar endast några dagar till och sen är det sommarlov ända tills jag börjar jobba igen den första september. Det betyder att tiden ensam hemma med barnen snart är över och nu kan vi dela på ansvaret över sommaren. Det betyder att jag klarade dryga 7 månader. Alla är vid liv och alla har hälsan i behåll. Hurra för oss!

Nu blickar vi fram emot ett väldigt välförtjänt sommarlov!

Dag 216

En bild säger mera än tusen ord och berättar otaliga historier sägs det.

Kanske denna bild berättar om en trött hemmapappa som känner hur den sista orken tryter. Dryga sju månader hemma med barnen har tagit ut sin rätt. Trotsiga barn som ofta lyckas testa hans nerver till bristningsgränsen och alla dagliga rutiner och måsten som hopar sig och aldrig tar slut.

Kanske bilden visar en pappa som har konstant dåligt samvete för att han upplever att han inte orkar så bra som han vill. Han får skuldkänslor för att han ibland höjer rösten eller för att han kan säga saker som han inte borde och ångrar sig.

Bilden kan också visa en 1,5 åring som vill så mycket att det ibland går överstyr. Hur tungt det kan bli då gränserna kommer emot fastän man vill pröva och bevisa att man kan. Hur svårt det kan bli då orden inte räcker till för att säga det man vill och frustrationen som uppstår då ingen förstår.

Eventuellt ser vi ett utmattat barn som kapitulerat efter ett 35 minuters trotsutbrott. En dryg halv timme av skrik, gråt, frustration och stampande i golvet är tungt och påfrestande. Ingenting barnets pappa försökte göra va bra och barnet måste helt enkelt bara få utlopp för sin frustration. Till slut slutade gråten och längtan efter att bara få vara nära infann sig. Barnet böjde sig fram och lade sig på sin pappa, pustade ut och kände lugnet inom sig.

En bild som visar hur bra det ändå är att vara hemma. Trots alla utmaningar och svåra känslor det kan ge ibland. Till slut blir det ändå som på bilden. Lugn och närhet. Fastän pappan ibland önskar att han befann sig ensam någonstans långt borta. Ändå skulle han absolut inte vara någon annanstans.

Det är inte första och absolut inte sista gången något av barnen är arga på mig. Jag hoppas ändå att de alltid vill och känner att de kan komma och krama om mig då det känns bättre.

Dag 209

Idag har vi hunnit med mycket. Vi förde Linns frukostsmörgåsar och lunch till hennes jobb eftersom hon hade glömt dem hemma. Där fick jag även visa upp mig för hennes 20 kolleger som satt i ett 4 kvadrats kafferum och sa kollektivt "Heeeeeej". Jag borde ha fixat frisyren före.

Sen åkte vi på kaffe och mellanmål till ABC utanför stan. Bästa beslutet ever. Nästan folktomt så ungarna fick leka av sig i lekhörnan. De lekte jätteduktigt. Agnes hjälpte Edwin att klättra upp i lekställningen och så rutschade de och lekte att de "kraschade" samt pussades genom nätet.

Dag 207

Edwin sover en lång lur så vi passar på att läsa lite om babianer med röda rumpor, flodhästar som kakkar i vattnet o sprider dyngan genom att snurra med svansen och dyngbaggar som rullar kakkabollar. Ser någon ett genomgående tema här?

Angående apornas röda rumpor så funderar Agnes om de sku behöva smörjas med lite mitrosyl.

Dag 207

Regnigt idag vilket betyder inomhus eftersom alla familjecafér och öppna dagis tagit sommarlov. Som tur är pappefar smart och hittar på annat program. Vi började med att fixa en lunchlåda åt mor i huset som åkt iväg på jobb. Alla hjälptes åt och mest intressant va black-eyed bönorna vi hade lagt i blöt igår och kokade idag med vitlök och kryddor. Sen förde vi lunchlådan till sjukhuset där Linn jobbar och det va festligt. Tog faktiskt en stund innan Edwin märkte att det va mamma då hon hade jobbkläderna på.
Sen åkte vi iväg till Halpa-Halli där vi åt mellanmål på café och sen hade jag tänkt titta på nå jackor men den planen fick jag ganska snabbt ändra. Barnen tyckte att Halpa-Hallis klädavdelning va perfekt för att springa omkring som galna gaseller och leka kurragömma. Plus att Edwin klättrade upp på allt som de bara var möjligt att klättra på.
Istället åkte vi till djuraffären och tittade på fiskar, kaniner, gnagare och fåglar. Där tillbringade vi 15 intensiva minuter där Edwin hann både spy (kombination av mellanmål och springa som en galning) och så stoppade han ner handen i x antal akvarium och försökte fånga fiskar.
Sen for vi hem och åt. Nu sover Edwin, Agnes grejvilar och jag ligger som en padda i sängen och vilar mina sköra nerver.

Dag 206

Så kom den dagen då det blev livskris och strejk för båda barnen då vi skulle in. Vi va ute på förmiddagen och hälsade på katter, plocka kottar, plocka blommor, besökte parken och plaska i rapapottar. Hur kul som helst och vem sku nu vilja fara in och äta samt vila då man har sitt livs grej på gång?
Nåväl, klockan närmade sig halv 12 och jag visste att snart kommer någon slags kollaps. Meddelade vänligen att nu ska vi in. Agnes meddelade vänligen att "Vi ska leka en liten stund ännu så blir vi snälla och glada". Efter en liten stund sa jag att nu är det tyvärr slut. Då sprang en unge skrikandes åt ett håll och den andra ungen sprang skrikandes åt andra hållet. Då va det bara att nappa tag i den långsammaste ungen, tyvärr Edwin, och börja traska hemåt. Hörde vrål och skrik från lekparken dit Agnes hade kutat.
Sist och slutligen fick jag alla barnen in efter lite gråt och en till kris då Edwins kottar int fick komma med. Efter att båda barnen fått mat i magen va det glada miner igen.

Konstaterar att det är ingen dans på rosor att vara själv ute med två barn som vägrar samarbeta. MEN jätteroligt hade vi fram tills slutet och att slänga stenar och plaska i rapapottar är nominerad till årets bästa lek.

Dag 202

Idag tog vi mellanmål med oss och for ut till en park. Påvägen träffade vi våra grannar som också hängde på. Edwin lekte "jag ska int hållas på stället" o försökte rymma otaliga gånger både ut på vägen och i skogen.

dag 202

Hört från köket:

Agnes: Edwin kan du säga "kebab"...
Edwin: *grymtar*
Agnes: "Keeeebabb"
Edwin: *grymtar mera*
Agnes: Pappa hörde du han sa kebab!!

Dag 201

Vi lagar fredagspizza på en torsdag eftersom mor i huset åker på morsvila och 30-års fest till Helsingfors imorgon. Med mig har jag min trogna medhjälpare Agnes som hjälper med degen. Edwin sover men han checkade redan tomatsåsen vi kokade och utbrast "Mmmmmmm".

Dag 201

Ny dag och nya tag. Jag hörde av mig till en vän på förmiddagen och vi träffades med barnen i en park lite senare. Där fanns förutom rutschkanor och grejer också kottar och myror. Barnens favoriter! Edwin gick omkring och samlade kottar medan Agnes hade någon monolog för att hårt arbetande myror i skogen. Hon funderade även på att vi skulle fixa till en myrstack på vår gård och då vi gick omkring i skogen utbrast hon plötsligt "Det är tur att vi har Edwin med oss i skogen!".

Dag 200

Trött i både kropp och själ idag men åtminstone har vi byggt en koja och snart blir det tebjudning.

Dag 199

Igår va de katter som härjade då Edwin sov och idag va det måsarna tur. Ett gäng på 4 måsar hade marthamöte och skrikfest på vägen framför vårt hus. Jag sprang ut bakvägen och viftade, hoppade och härjade så de skulle flyga iväg. Undrar just vad grannarna börjar undra gällande mitt beteende.

Dag 199

Edwin sover lugnt efter att  jag varit ute o satt i tutten ett par gånger. Sotar-Murre fixar skorstenen samt kakelugnen och Agnes grejar med sina leksaker.

"va sjuttons han har ljud. Vaknar int Edwin?" sa Agnes då sotaren klampa på taket.

Dag 198

Det sprakade till och skrek, ylade och härjade i babyalarmet då Edwin sov ute i vagnen. Lät som om nån höll på att utföra en exorcism på gården. Jag sprang till fönstret och tittade ut med det va bara ett gäng katter som lekte catfightclub precis bredvid vagnen. Tror de va en grå frass som vann. Edwin sov och missade allt.

Dag 198

+ Sol idag och relativt varmt
+ Vi blev bjudna på kaffe och bulla hos grannarna på dagen
+ Barnen trivdes enormt bra utomhus och jag fick dricka kaffe i några minuter iaf
- Edwin spillde en glas med mjölk i sin famn
+ Mjölken torkade i solen
- Edwin hittade en rapapott som han simmade i med kläderna på
+ Inget skrik och härj då vi skulle in
+ Edwin somnade tjoffpoff i vagnen efter lunchen

Dag 193

"PAPPA KOM O SE DET ÄR EN MEEGSTOR TJOCKSMOCK FÅGEL DÄR UTE!!!!"

Ja det va nog en stor talgoxe. Förstår överhuvudtaget inte hur fågelhuset hålls uppe!

Dag 193

Jag: Tack Agnes för sällskapet vid bondgården idag. Det va så jätteroligt att vara dit med er!
Agnes: Jåjå men du kan ju int komma o stör då jag håller på här nu

Dag 193

Vi besökte en bondgård idag tillsammans med ett gäng från Folkhälsans familjecafé. Jag hade spelöga och hade frågat mamma om hon kan följa med eftersom jag visste att det kommer att bli helt omöjligt att springa efter 2 ungar som vill göra olika saker. Som tur kunde hon följa med för det behövdes verkligen.

Edwin älskar verkligen djur och han har pratat om kossorna och fåren sen vi bestämde att vi skulle åka för ett par veckor sedan. Agnes är lite mera försiktig men kom nog igång sen hon också. Det va regnigt väder men efter endast 30 minuter va både barnen utrustade med fulltäckande vattentät mundering inför besöket.

Kossorna va bäst, fåren va bäst, vädret va bäst, traktorn va bäst, vattenpottarna va bäst, hästarna va bäst, åsnorna va bäst. Allt va bäst!

Dag 193

Jag undrar om andras ungar också river ut allt ur skåp o lådor i takt till Arne Alligators julskiva eller om det gäller bara mina barn.

Dag 191

Edwin for ut i vagnen och sova efter en del om och men. Trodde han hade somnat redan när det sprakade till i babyalarmet. Jag tittade ut genom fönstret och såg hur han höll på att kravla sig ur sovsäcken. Han hade lyckats få upp baksidan och försökte krypa ut men hade fastnat halvvägs. Han dinglade som en halvt förlöst kalv utanför vagnen. Jag fick något bråttom med att springa ut. Nöjd va han också. Höhhö:ade förnöjt då jag lyfte upp honom i vagnen igen. Blir att börja spänna fast honom nu under dagsvilan. Sa jag redan att det är intensivt just nu?

Dag 188

Ibland slåss de och sen är de plötsligt bästa vänner. De kan sakna varandra om den ena är borta och de leker tillsammans allt oftare. Det är roligt att följa med hur deras syskonrelation utvecklas.

På bilden leker de tillsammans i Edwins säng. Fem sekunder efter att bilden trots va de slagsmål om ett kramdjur.

Dag 186

Edwin vaknade redan kvart över fem idag. Det betyder att det va en ganska trött och krävande kille på förmiddagen som jag äntligen fick att somna ute i vagnen efter lite kämpande. Troligen blev han övertrött eller så va han fortfarande sur för dedär kottarna han inte fick släpa med sig in i huset. Nåväl, han brukar som sagt sova bra där ute trots hundskall, ljud från grannarnas husbygge eller roskisbilen.

Så idag kom vägskrapan.

Den skrapade långsamt och högljutt vägen några meter från där Edwin sover. Halleluja han sover vidare tänkte jag när åbäket hade åkt förbi. Nå tror ni inte att den börjar backa tillbaka då. Piiip piiip piiip ylade den samtidigt som den stånkade på. Hurra han sover ännu, tänkte jag. Men då parkerade den precis utanför oss. Bredvid vår ytterdörr med vagnen på trappan. Motorn igång dånandes på hög volym.
Jag blev helt galen och dansade en krigsdans och viftade med armarna i ren frustration vid fönstret. "Va hoppar du för?" undrade Agnes. "Nå det är nån babian som snart väcker lillebror där ute" svarade jag. "Nå du får hämta honom då" svarade hon. 5 sekunder senare vaknade lillebror. Tack till babianen med väghyveln för att du hjälpte till att visa var gränsen går för ljudvolymen då ungen ska sova.

Dag 186

Ibland får man nog veta att man lever. Hittills har det varit en livlig morgon. Jag stekte bananplättar för brinnande livet åt två hungriga skrikiga väntande barn. De åt så snabbt att jag inte hann steka nya plättar vilket resulterade i mera protester. Sen lyckades Edwin slå upp såret i munnen (som han fick då han föll ur gungan häromdagen) så då va det stopp o bara famnen som gällde. Jag hann dricka en halv kaffekopp o äta en stackars smörgås. Sen ville han ha bort alla kläder o sprang iväg i endast blöja till lekrummet för att göra sina morgonbestyr, läs: kakka i lugn och ro. Agnes fick sen bråttom till wc och där skulle hon sitta och läsa Bamse. Då jag skulle byta på Edwin blev det livskris och skväk- samt sprattelfest. Det är inte så lätt att byta en tvåkilos nattblöja då. Dehär resulterade i att han lyckades sparka av sig blöjan. Det flög bajs över hela tamburen och han trampade i det då han sku springa iväg. Då fick jag försöka tvätta en skrikande nerbajsad unge i lavoaren samtidigt som jag ropade åt hunden att den int får komma o snaska upp buffén i rummet bredvid (Ja hundar äter skit). Allt detta samtidigt som Agnes ropar "fääääääädiiiiii" i allt högre tonart. Vid nåt skede där utbrast jag "Jesus hjälp mig" och då undrade Agnes om Jesus är påväg hit idag...

Nu är båda barnen rena och påklädda. Tamburen och wc:n är städad. Barnkanalen underhåller för tillfället medan pappefar ligger ner och laddar om nerverna. Glömde jag att säga att klockan inte ens är åtta?

Dag 185

Idag lagade vi köttbullar. Ifall Edwin har tutten i då han rör i bunken så äter han mindre rått kött. Agnes va noga med att de va hon som sku pressa vitlöken.

Dag 185

Varit en liten mental svacka eftersom Edwin varit sjuk och extra krävande samt Agnes visat upp trots i de stunder då sånt absolut inte behövs. Nu börjar vi vara uppe ur gropen igen och jobbar vidare.

Det är otroligt skönt där ute just nu och vi är massor ute. Idag hade vi utfärd till butiken och en lekpark. Sen hämtade vi mat från Asian Garden så papp int sku behöv laga nå för en gångs skull.

Dag 180

Agnes undrade va jag gjorde och jag svarade att jag städar lite så blir mamma glad då hon kommer hem. "Ja de kan du bra göra" fick jag som svar och så fortsatte hon att leka.

Dag 179

Det är ju äntligen VÅR vilket gör att det är väldigt enkelt att slänga på sig lite kläder och fara ut. Behövs inte ens kurakläder, halleluja! Vi är ute på 10 minuter istället för 20 minuter och pappefar blir int ens så sveitto!